Tänkte skriva lite mer om min Cliff.
Fick honom 2 december 2005. Kommer aldrig glömma när transporten rullade in på gården och min fina ponny klev ut där ifrån. Nu hade våran resa tillsammans börjat, och jag såg flera år fulla med tävlingar på en snäll ponny framför mig. Men Cliff har alltid varit speciell, en liten problemponny och oberäknelig. Han har aldrig varit dum, men förbannat busig! Det har blivit nätter på sjukhuset blandat med blågula rosetter, han har en stark vilja och det tänker jag inte ta ifrån honom.
Cliff ska alltid få vara Cliff, så länge han inte blir dumbristig. Min lillasyster Tilde 8 år gammal börjar ta över Cliff lite smått, men hon har väldigt hög respekt för honom (vilket hon SKA ha) så allt tar sin lilla tid, så inom snar framtid hoppas jag på att dra runt en transport med Cliff och Tilde som fint ekipage, han tar väl hand om henne och tänker sig för innan han brallar med henne på ryggen.
Våra band kommer ingen kunna klippa, han kommer få stå kvar hos oss så länge han lever. Cliff är som sagt väldigt speciell, med ett hjärta av guld. Han har mitt hjärta i sin hov.


Cliff när jag fick honom. På den tiden var han grå med mörkgrå man & svans.



Cliff nu, 7 år senare och vit som en sagoponny. Bara hornet i pannan som fattas!