För mig, betyder hästarna allt. Deras välmående är väldigt viktigt för mig, att dom ska bli respekterade och få den stimulans dom behöver är en stor del av det jag jobbar med varje dag. När jag fick hem Cliff fick jag också höra vilken jävla ponny jag skaffat mig, vilken resa vi skulle få tillsammans och att jag som tidigare suttit på rutinerade ridskoleponnysar aldrig skulle reda ut honom.

 

Jag hade skaffat mig en jävla ponny, jag redde inte ut honom över huvud taget och vi fick en sju helsikes resa tillsammans, och nu är vi oskiljbara. Men nu, ser jag att utan honom hade jag aldrig kommit dit jag är idag, jag hade stått och stampat på samma ställe. Min mamma har tvingat mig rida en helt galen häst, jag har lipat, jag har skrikit och sagt att hon är världens sämsta mamma. Accepterade hon det? Nej, det var bara för mig att rida, rida rida och tillslut började även mitt självförtroende växa. Efter ett tag kunde jag trycka ner Cliff i skorna, och visa vem som bestämde. Men det har varit tufft, blod svett och tårar är en SMÄRTFRI beskrivning genom allt.

 

 

Men nu ser JAG, vilken läromästare Cliff varit. Att ha en häst är inte lätt, absolut ingen dans på rosor. Det är ett djur som ska hanteras med respekt, som man ska få respekt tillbaks av. Det är ett djur på flera HUNDRA kilo. Man måste sätta gränser, annars tar dom överhand. Man kan inte blunda för problemen, för då hade ingen haft några problem. Föreställ dig en värld utan problem, där allt går smärtfritt och utan några som helst problem. Vad skulle  vi kämpa för då? Är det inte därför vi har våra djur? Genom att kämpa och lägga ner tid, vinner RESULTAT. Äran att faktiskt veta att detta djur, en häst på runt ett halvt ton faktiskt litar på dig, hur underbart är inte det? Allt handlar om respekt och tillit.

 

Nu har jag tagit över en häst som aldrig anförtrott sig till någon, i början kunde jag sitta i timmar ute i hagen för att ens få röra henne. Nu kommer hon så fort jag ropar (om hon inte brunstar ;)) Är hon rädd eller osäker i en situation så går hon bakom mig, med huvudet tryckt mot min rygg. Det är för att jag visat respekt, och visat vem som bestämmer. Då kommer det automatiskt, att hon ser mig som en ledare. I hagen får hon vara hur bossig hon vill, det skiter jag fullständigt i. SÅ länge hon håller sig i shack när det kommer folk, då är det andra regler.

 

 

Jag ser Cliff som min bästa vän, men för det betyder inte det att det inte finns några regler för honom. Han är en speciell ponny, som man måste ta med en nypa salt. Men jag skulle aldrig acceptera att någon av mina hästar får vara elaka, och det hoppas jag, att du & jag delar likadana åsikter om.